Var och tittade på den mystiska sporten hurling igår. Det är en sport som mest spelas av den katolska eller nationalistiska delen av Nordirlands befolkning. Den andra helirländska sporten är Gaelic football som har många likheter med hurling.
Vi tog en taxi till Andersonstown, en del av Belfast med mestadels katoliker där Casement Park ligger. Lagen som spelade var CLG Aontroim, från County Antrim där Belfast ligger och motståndarna var Wexford (Loch Garman på gaelic) från sydöstra Irland. Rent politiskt är det här intressant eftersom ligan anordnas på "all-island"-basis, det vill säga att man inte gör någon åtskillnad mellan Nordirland och Irland. Det här märktes bland annat i att man hissat irländska flaggor och spelade den irländska nationalsången innan matchen. Det irländska arvet kunde man också se i skyltar och liknande runt om i stadion var skrivna på gaelic.
Det var en spännande match som slutade med en knapp vinst för Antrim.
Eftersom ingen av oss som var där kunde reglerna full ut blev det lite gissande och frågande andra i publiken om vad som egentligen hände i spelet. Det är svårt att jämföra sporten med någon annan, lite likt fotboll är det genom att man har fotbollsmål och spelar på gräs, likt rugby i spelarantal och målstolpar (mål i fotbollsmålet get tre poäng, mellan stolparna 1). Men det som gör det ganska unikt är att man använder hurleys, yxliknande klubbor som man slår bollen med. Det här gör att det ser ganska farligt ut ibland, klubbor slår i varandra och skickar iväg bollen med en väldig fart. Annars är det inte lika kontaktfyllt som till exempel rugby.
Rugby har också varit mycket på tapeten på sistone i och med Six nations som är igång. Mycket tack vare ett antal rugbygalna fransmän i Grant House.
Här en bild som liknar en del av de nationalistiska väggmålningarna (murals) som man kan se till exempel runt Falls road i Belfast, ofta använder man gamla celtiska sagor och dess figurer för att understryka öns irländska arv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar