Betygen

Har nu äntligen fått betygen från första terminen och är jättenöjd. Betygssystemet här är inte helt lätt att förstå sig på, men det bygger på så kallade honours. Betygsskalan är mellan 0-100 som sedan delas in i olika honours.

Så

Under 40 är Fail, det vill säga icke godkänd.
40-45 är third class honours,
50-59 Lower second class honours (2.2) och motsvarar Godkänt i Sverige.
60-69 är Upper second class honours, även kallat (2.1) motsvarar Väl godkänt.
70-100 är First class (1st) och kan liknas med ett svenskt MVG även om det inte används inom svenska universitetsvärlden.

I Crime and Society, en kurs inom kriminologiprogrammet här hade jag totalt 67.

I Sociology of Religion, det vill säga religionssociologi hade jag 68.

I The sociology of the conflict in Northern Ireland hade jag 65.

Det här motsvarar ganska bra hur svåra kurserna kändes, kursen om konflikten var nog den svåraste, mycket på grund av att mycket var så nytt, det var tur att jag läste på en hel del innan jag åkte. En del av amerikanarna som läste samma kurs hade jäkligt dåliga förkunskaper och hade det ganska kämpigt med den kursen.

Kriminologikursen blev jag lite överraskad på, trodde att jag skulle få lägre för att min uppsats blev ganska rejält kuggad av läraren, dock endast på språklig basis.

Så jag är nöjd och glad att det gick så bra. Den här terminen ska bli intressant eftersom det är mycket mer hemtentaskrivande, har bara en salstenta i Contemporary society, får se om det blir svårare eller lättare att klara kurserna då.

Hockey

I fredags var jag och såg en hockeymatch med Belfast Giants i Odyssey Arena. Jag vet inte riktigt vem det var som organiserade det hela, men vi var ett helt gäng som åkte dit gemensamt i en hyrd buss. Arenan ligger 15-20 minuter bort med bil, nära hamnen och ynka tre pund kostade det.

Motståndarlaget var Nottingham Panthers i vita tröjor och Belfast spelade i rosa tröjor för att stödja en insamling för stöd till drabbade av bröstcancer. Vi fick ganska bra platser nära isen, dock precis bredvid motståndarsupportrarna som vi hade slagordsbattaljer med. Giants ledde länge matchen, men Panthers reducerade och kvitterade till 4-4 som stod sig i sudden death. Så matchen fick avgöras på straffläggning. Det var många missar, men till slut lyckades Giants göra mål och vinna matchen, väldigt intensivt och kul.

Intressant att se brittisk hockey, i jämförelse med svensk hockey var det dock inte så hög nivå på spelet, men Allison från Kanada tyckte att det var ganska likt de lägre serierna där. Vi fick också se två slagsmål på isen, ett första lite mindre och sedan ett fullt ut med knytnävar. Det kändes dock lite iscensatt med domarna som stod och tittade på och lät dem slåss.

Tror inte jag ska gå och se fler matcher här, men det var en kul upplevelse och framkallade lite nostalgiska minnen från förr när jag åkte in till Malmö och såg Redhawks.

Dublin igen

I går åkte jag med ett jättegäng med andra Erasmus -och Study Abroad-studenter (amerikanare) till Dublin. Klockan nio tog vi bussen från Europa bus centre och nästan tre timmar senare var vi i Dublin. Första steget blev att äta lunch, det blev fish and chips på huvudgatan, det är ju ingen supergod rätt men här var det helt okej.

Sedan lullade vi runt lite i staden, såg berömda Trinity College och gick runt lite i Temple Bar-området där det ligger massvis med pubbar och restauranger

Sedan bar det av till Guinnessbryggeriet eller St. James's Gate som det egentligen heter. Där har de ett helt museum som är format som ett pint-glas och som visar hur bryggeriprocessen går till. Vi fick också tillfälle att lära oss hur man provsmakar en Guinness och de som ville kunde få hälla sin egen. Till slut hamnade vi längst upp i "glaset", i en bar med fantastisk 360 graders-utsikt över Dublin där vi blev serverade en helt perfekt pint.








Efter detta blev vi tvungna att springa för att hinna med bussen till centrum för att kunna få bra platser för att titta på rugbymatchen mellan Irland och Frankrike. Det slutade med att vi blev ganska vilsna trots viss guidning av en Belfastbo som var med oss i gruppen, men till slut hittade vi en trevlig pub att se matchen på.

De många fransmännen som var med oss var ju inte direkt glada efter att ha förlorat, en del åkte hem runt klockan tolv, men några stannade och gick ut och dansade. Jag fick ett bra tips om en klubb från Jessie som jag och Joel kunde crasha hos förra gången vi var där. Dessvärre lyckades jag inte träffa henne och hennes polare, får bli nästa gång jag är i Dublin.

Efter klubbandet gick vi tillbaka till busstationen genom ett ganska så karnivaliskt Dublin som kryllade av fulla människor och diverse band som spelade på gatorna. Bussen missade vi precis, så vi fick spendera vår väntan i värmen i en polisstation mitt emot. Där träffade och snackade jag med en hel del sköna lirare, som kriminologistuderande var det en väldigt intressant upplevelse, speciellt att se interaktionen mellan de uppenbart drogpåverkade människorna och poliserna.


Så efter två resor till Dublin är det bara att konstatera att det är en fruktansvärt trevlig stad med trevliga människor. Det är inte helt omöjligt att det blir St. Patrick's Day-firande där för mig.

Limavady

Spenderade förra helgen i den lilla byn Limavady tillsammans med min kompis Laura. Trots en ganska elakartad förkylning som jag ännu inte är helt fri ifrån tog jag bussen till Derry från Europa bus centre nordvästerut för att en timme senare hoppa av i Dungiven där Laura och hennes pappa hämtade mig.

Hennes föräldrar var verkligen helt fantastiskt snälla, jag fick bo i deras gästrum och blev bjuden på både mat och öl i form av Guinness. Limavady är verkligen mycket landsbygd i karaktär och andelen protestanter och katoliker verkar vara ungefär lika.

Vi tog också en tur till Derry (eller Londonderry som vissa protestanter föredrar). Det var väldigt intressant för att Lauras pappa Ken har varit polis sedan tidigt 80-tal och upplevt kravaller och brandbombsattacker, bland annat i Derry. Han kände sig inte helt bekväm med att köra runt the Bogside, den katolska "sidan" av staden, där det finns många väggmålningar, bland annat föreställande Bloody Sunday, då 14 personer sköts ihjäl av brittisk militär. Nu var det extra laddat eftersom just den 30:e januari var dagen då detta hände. Här nedan är en bild från Derrys skyddsvallar, nedanför är the Bogside.


I samband med detta tog vi även en tur till Lauras morföräldrar som bor ungefär så mycket ute på landet man kan komma. Intressant att se och uppleva, påminde lite om att komma till Österlen från storstaden. På vägen dit kunde man också se Irland som bara ligger en tio minuter från Derry.

På kvällen gick vi till the Corner Bar som är en traditionell irländsk pub med en väldigt speciell atmosfär. På nedanvåningen hade de en öppen brasa och biljardbord, gick man upp en våning var det som att befinna sig i en blandning mellan ett hotell och ett vanligt, men ytterst viktorianskt bostadshus, med ett sovrum och vardagsrum. Detta kan ses nedan, maffiga gardiner, heltäckningsmatta och fina möbler. Artisten på fotot är Stevie Martin från Can Cite Scripture, en god vän till Laura, som överaskande nog dök upp för att spela hela kvällen.




På söndagen körde sedan Ken mig och Laura tillbaka till Belfast och den här gången kunde jag verkligen se det helt enastående landskapet runt Limavady, bussresan till Dungiven hade varit ganska regnig med dimma. Jag ångrar att jag inte tog några foton (men de hade nog inte blivit så bra från bilen ändå), för den här solnedgången som färgade de enorma kullarna eller bergen rödaktiga var verkligen helt fantastisk.

Så jag hade helt enkelt en superb helg och ser fram emot att kanske åka dit igen när det är Limavady Jazz and Blues festival i början av juni.